Ungar?

Nu har jag väntat länge och det verkar ändå inte som om de kommer några ungar från Sindy. Jag väntar ett tag till men annars får jag kanske börja oroa mig över att hon är så stor om buken. Trotts allt är hon ju från djuraffär och det är svårt att veta om hon skulle bära på lite konstiga gener.

Hon är ju inte ett år än så det borde inte vara så svårt som det är men tydligen så finns det något som stoppar henne. Det är lite tråkigt att uppfödningen på gerbil sidan står still men bättre att djuren mår bra än att man ska jäkta fram ungar.

Dagsläget!

Så nu har alla ungar förutom Jasmin (som stannar här) ur förra kullen flyttat till nya familjer och Sindy är troligen dräktig. Jag parade henne med Rafiki för ett tag sen men det verkade inte ha tagit tills för någon vecka sen då jag såg att hon blivit stor om magen så nu håller jag tummarna.

Färger som kan dycka upp i kullen är: Argente, REH, Lilac, REW och Saffron (ev. vita fläckar).

Jag har ju även flera avelspar när det gäller degusarna men än kan jag inte se att någon skulle vara dräktig.


För övrigt så var det utställning förra helgen då jag blev färdigutbildad Standarddomare och ett av mina två djur som jag ställde i pet-klass kom tvåa.

Snart

Snart blir ungarna leveransklara och de är verkligen framåt, de busar runt i buren och gör nästan stackars Shanti galen då hon inte får en lugn stund.

Det är många nu som hört av sig och är intresserade av dem små men jag har en köpare som redan har förbokat dem, dock har jag inte fått svar från hen på ett tag så jag ska försöka få tag på hen och sedan medla dem som ligger 2:a i kön.

Nu blir det ju även dags att börja namnge dem.. jag har några förslag men har inte bestämt helt vad de ska heta. Har ni några förslag eller så, skriva gärna en kommentar!

Att mysa med mamma samtidigt som hon dricker gick inte så bra.

Växer

Nu har jag kollat närmre på kullen och det är tre hanar och en hona. Honan är i färgen agouti, hanarna är i agouti, agouti white spot och DEH. Alla kommer ju vara bärare på rödögt eftersom pappan har röda ögon.

Kull 43

I helgen när jag var borta så födde Shanti sin andra kull på 4st små friska ungar. Jag har inte velat störa dem så mycket än men snart kommer det mer information om ungarna. Shanti är en väldigt bra mor även om hon själv är väldigt alert och framåt så tar hon sig tid med dem.

Än så länge kan jag i alla fall se att det troligen är 2killar och 2tjejer, 3st av dem är lite mörkare och troligen agouti.

Nya degusar!

Sådär nu har alla degusar gjort sig hemmastadgade hos mig.
Eros, Hera och Musa kommer från ett gymnasium i Rättvik och Odin kommer från en bekant till mig som är ägare till en Arken Zoo butik och hon föder upp många djur bland annat Degusar hemma.

Så nu bor Eros med Maya och det går bra dock försöker han dia Maya vilket gör henne extremt förvirrad eftersom hon inte är van vid degusällskap i huvudtaget mer än genom galler. Så nu bor dem hos mina föräldrar i en av min största burar.

Sedan bor Odin, Hera och Musa hos mig i min stora fågelbur med helt nya hyllor och de verkar trivas ihop men Musa springer ofta efter honom och kvittrar som en galning. Inte agrestivt utan mer att hon vill mysa just när han hoppar runt i buren.

Musa

Hera och Odin

Lilla Eros

Min första degu-kull..

Här är min berättelse om min första degu-kull och hur det gick till, texten är skriven för några månader sen till en tidning.

Degun Mayas första tid!

Det var i maj förra året som jag ivrigt väntade på att min deguhona Maja äntligen skulle få sin första kull. Jag hade köpt hem henne från Åland när jag var där på besök och nu hade hon bott hemma hos oss nästan ett år innan hon fick flytta ihop med min hane. Jag ville vara säker på att hon inte var för ung eller för liten kroppsligt innan hon sattes i avel. För att vara ett djur som inte har hanterats mycket av människor, så var hon mysig och min pappa fick alltid klia henne när hon satt i buren. Jag tror att han var en favorit i familjen, då han alltid bjöd på godis. Men i alla fall så blev hon dräktig till våren och hon blev riktigt stor. Hon började få svårt att röra sig i buren så vi fick sätta upp extra plankor så hon inte ramlade omkring med all extravikt.

I mitten av maj när jag kom hem så tyckte jag att Maja betedde sig konstigt, så bestämde mig för att kolla lite närmre på henne. Till min förskräckelse så hängde det ut en unge som hon inte lyckades få ut helt, så jag bestämde mig för att hjälpa henne att få ut den lilla. Jag kan inte påstå att det var roligt, men det behövdes och tyvärr var ungen redan död. Eftersom jag hoppades på att hon skulle kunna födda resten själv så lät jag henne vara i buren. Dagen efter när jag kollade till henne så såg jag att det hängde ut en svans, alltså kunde hon inte få ur sig resterande ungar heller. Det blev direkt att ringa veterinären och nu i efterhand vet jag att jag redan borde ha gjort det dagen innan.

Så den 20:e maj 2011 åkte vi akut in med Maja till veterinärkliniken i Upplands Väsby. Detta var en fredag och de skulle i princip stänga för dagen. Tyvärr hade de ingen speciallist på just smådjur, men de var villiga att göra kejsarsnitt om vi ville det, vilket vi självklart ville. Visst kostade det mycket, men det är det värt när man håller på att mista en kär familjemedlem. Innan operationen gjordes det ett ultraljud för att se om någon unge möjligen levde, men det var nästan omöjligt att se och just då brydde vi oss mest över hur det skulle gå.

Vi satt i en tid som kändes som en evighet och tillslut fick vi besked om att Maja nu var vaken, att det var en överlevande unge och att de hade hittat 6st döda i magen på henne, vilket innebar att hon skulle ha fött 8st om allt hade skett utan problem. Jag bestämde att vi skulle köpa lite kattmjölksersättning ifall de skulle behövas. Dock visste vi ju ingenting om hur mycket det skulle behövas om det skulle bli så. Denna helg var det planerat att vi skulle fira min 20års dag uppe vid vårt landsställe, så när vi hade ordnat och packat allt tog vi med Maja plus hennes unge. Hela färden låg de på en värmedyna och jag hade full koll ifall ungen fick någon mat och så att Maja kanske skulle bli lite mindre ”groggy”.

Till min besvikelse blev jag väckt på min födelsedag (21maj) av min pappa som var helt förstörd. Han hade vaknat klockan fem på morgonen av att ungen rent utav skrek efter sin mamma som inte överlevde natten. Troligen var det en för stor operation för henne och sen kan även ungarna varit för länge i henne. Så nu var det viktigt att snabbt se till att ungen, som var en hona, fick i sig mat. Vi gjorde i ordning mjölkersättningen och jag ordnade en pipett som jag som tur av hade fått från ett forskningslabb på min pappas förra jobb. Eftersom vi inte riktigt visste hur mycket hon behövde så prövade vi oss fram lite hur mycket hon ville ha medan vi även försökte hitta fakta om liknande händelser. Det blev ett slags tvångsmatning eftersom en pipett inte riktigt känns som en ”spene”. Det vi fick fram via internet om handmatade ungar var mest att man inte borde föröka, då de inte brukar lyckas. Men vi var bestämda och tog lite hjälp av en marsvinssida tillslut.

Den lilla tjejen överlevde, mot alla odds. Snart började vi mata henne genom en spruta istället och efter ett tag blev det mest min pappa som fick ta hand om henne, eftersom jag fortfarande hade skola att sköta. Pappa tog tillslut ledigt från jobbet för att den lilla tösen behövde mat nästan en gång i timmen. Även under natten så hon fick sova på pappas mage i sängen och i soffan. Hon var faktiskt riktigt duktig, som gärna sov på magen eller i knävecket, men det kändes väldigt läskigt många gånger, så man sov kanske inte den djupaste sömnen.

Hon växte allt mer och blev betydligt busigare. Hon skulle testa reglerna lite hit och dit. Som till exempel var det jättekul att börja plocka upp sprutorna och springa omkring med dem i munnen, försöka smaka på knappar till TV:ns fjärrkontroll och en massa mer bus. Men inte förrän nu så kände vi att vi behövde namnge henne och vi visste inte riktigt vad vi skulle kalla henne eftersom hon under denna tid blev kallad antingen Lillan, Vilddjuret eller Maja, när pappa råka säga fel. Jag kände att hon var så lik sin mamma, och min pappa kallade henne redan Maja så var det det hon fick heta, men med ett ”y” i namnet för att skilja på dem lite extra. Några av hennes favoritsaker som liten var att bli kliad, att ligga på rygg och kana sig fram med stöd av något över sig (detta var även ett sätt att visa att hon var hungrig).

Under året fick hon följa med på en massa olika saker eftersom hon fortfarande behövde mycket tillsyn så var hon med på min student och på en massa kalas, tills vi började mer och mer vänja henne vid sin bur som hon tillslut sov i om nätterna. Eftersom jag för det mesta har haft deguhanar, så har hon inte fått någon kompis. Vi är lite rädda att hon kanske inte heller passar med en kompis, då hon är lite mer speciell än mina andra djur. Dock ska vi skaffa sällskap till henne så fort vi hittar någon passande partner eller tjejkompis. Än så länge får hon springa minst en gång om dagen ute i vardagsrummet och sen älskar hon att småtjafsa med vår andra hona i buren bredvid som sitter ihop med hennes pappa.

Kan tillägga att hon ska få en kompis nästa vecka då vi äntligen har hittat en passande partner.